Som sagt, kan det bli mer pissigt?

 Igår var det nio år sen morfar begravdes och det har varit en allmänt jobbig dag.

Kom att tänka på en dikt som jag tycker är helt underbar, har haft den i tankarna mer eller mindre hela dagen.

"We thought of you with love today but that is nothing new
We thought about you yesterday and days before that too
We think of you in silence, we often speak you name
Now all we have are memories, and your picture in a frame
Your memory is our keepsake, with which we'll never part
God has you in His keeping, we have you in our hearts".

Den dikten säger verkligen allt för mig, den känns så väldigt rätt. Jag tror inte att det har gått en enda dag utan att jag har tänkt på morfar, inte som jag kan komma ihåg iaf.

Du kommer alltid finnas med mig morfar, det vet jag!

Pappa kom hem idag, körde vid 11-tiden och var hemma runt 20, det känns väldigt bra att ha honom hemma igen.

Begravningen är bestämd till fredagen den 7 november klockan 11.30

Jag, pappa och syrran kör på på torsdagen och hem igen på lördagen, det blir ungefär 140 mil på två dagar, jag som verkligen äääääälskar att åka bil *not*:-s
Nåja, det löser sig, får fixa iordning min MP3-spelare och försöka leta reda på nån bra bok så jag kan hålla mig lite sysselsatt, en kudde och en (eller flera) filt (/ar) är nog inte heller fel, kan ju försöka sova lite och det brukar vara kallt i bilen när pappa är med så man kan behöva nåt extra att dra på sig:-P

Jag hoppas dock att det kommer bli en lugn begravning utan tjafs och bråk, att alla som kommer kan hålla ihop som familj/vänner ska göra.

Ska trots allt bli lite roligt att träffa pappas lillebror och hans döttrar, var över tre år sen sist. DEessutom kommer även farfar vilket jag tycker ska bli jättekul, han var nere och hälsade på förra året men eftersom han bor utanför Örnsköldsvik blir det inte att vi träffas ofta alls. Självklart önskar jag att vi ala kunde träffats under trevliga och glada omständigheter istället men jag tycker ändå att det bästa ska göras och det tycker jag är att vi ska ha trevligt, det tror jag att farmor skulle vilja (även om jag inte kände henne så bra).

Har ännu mer tråkiga nyheter att berätta om, ytterligare en bebis har somnat in, helt plötsligt egentligen. Var pigg när jag gav dem grönsaker (även om hon hade tappat 10 gram i vikt sen i förrgår) och när jag satte in fortimellen var hon jättesvag, kunde inte gå. Plockade ut henne och cirka 20 minuter seare var hon död. Även hon somnade in i min hand.

Jag förstår verkligen inte vad det är som händer här, även denna bebis var pigg, åt bra och ökade fint i vikt. Det bara slår till, snabbt och obarmhärtigt, fast det är väl oftast så döden är...

RIP

2008-10-19 - 2008-10-29 kl 1.45

Just nu känner jag mig, ja hur känner jag mig? Vet inte riktigt hur jag ska säga. Tom kanske är ett bra ord att beskriva det...

Vet inte vad jag kommer göra om något mer händer nu.

Är livrädd att något ska hända någon annan i familjen, mamma, pappa, syrran, hennes sambo eller barn, hundarna, marsvinen, eller någon annan närstående, vet verkligen inte vad jag tar mig till isf...

Måste erkänna att jag förstår M just nu, är det verkligen värt det?

Fast när allt går bra (vilket det ju ändå oftast gör) så är det helt underbart.

Måste även berätta att jag fick ett kuvert från USA i förrgår (måndags) och i det låg ett nummer av Soap Opera Weekly (kan för de som inte vet berätta att jag är ett stort fan av Days of Our Lives, eller Våra Bästa År som det heter i Sverige och är även initiativtagare och sajtvärd för http://daysofourlives.se) och i den tidningen står det en hel del om Days. Fick även fyra stycken plåster med Snobben och ett kort.

En krya på dig hälsning från A i USA, en person som jag aldrig träffat IRL men haft lite kontakt med på nätet.

Tack snälla A! Du anar inte hur glad jag blev:-)

Tror dock inte att "Ove" (vem av dem du nu tycker det är) fattade att uppskatta det?;-P

Nu ska jag gå och lägga mig och försöka sova, jag "kidnappade" Albin inatt, känner inte alls för att vara själv, i normala fall så sover han alltid inne hos mamma och pappa men inatt får han stå ut med sin matte vilket han gör med glädje (så länge nån bara gosar med honm så gör han nästan vad som helst) och annars hade jag fått honom att bli ghlad med hjälp av godis;-P

God natt önskar jag er alla! 

 

Den mystiska A

30 oktober 2008 20:48

Kul att du uppskattade det!

Konstigt med bebisarna. Jag har ju min teori om att de itne vill vara namnlosa. Ar det bara honan som var sned som finns kvar av flickorna nu? Har hon ratat ut sig?

(Nu ska jag cykla hem och ringa datareparatoren, blir tokig pa tillvaron utan mina svenska bokstaver)

http://julgrisen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det inte roligt att ha marsvin:-( Den 3 augusti lämnade Wera mig, dräktig i vecka åtta.Har ingen aning om vad som hände med henne, vid 22-tiden när de fick kvällsmat var hon pigg och glad som vanligt, åt glatt av både paprikan och persiljan och...

Precis som rubriken säger, idag fyller älskade favvis-Kevin (Brightly's Dirty-Dancing) hela 9 år.   Det är inte riktigt klokt hur fort tiden går, käns nästan som om det vore igår hans uppfödare ringde och berättade att valparna var födda samtidig...

Idag städade jag till marsvinen, är så skönt när det är gjort. Junior, som fått bo själv i en dryg vecka på grund av ett skadat ben som gjorde att han inte kunde stödja på det vilket resulterade att de andra hanarna mobbade honom totalt, mår mycket b...

Kan gissa att du är endera när du kollar in här nu och jag faktiskt har skrivit ett nytt inlägg. Har jag rätt? Här har det hänt en hel del sen den 15 november, tänker dock inte berätta allt utan tar det som jag tror är mest intressant. Julen var bra ...

Ja, som ni säkert själva räknat ut så kan jag inte komma på någon bra rubrik på det här inlägget. Vet egentligen inte vad jag ska skriva men det är ganska länge sen jag skrev så det kändes som om det skulle vara dags igen:-)   Idag (eller rätttare sa...